Utdrag från boken

Det var den 19 mars 2023. Jag körde min dotter till en fotbollsmatch. Det var soligt väder, men en del snö låg kvar på planen. Det hade bildats en snövall mellan fotbollsplanen och läktaren som föräldrarna skulle se matchen ifrån. När jag skulle kliva över vallen gick mitt vänstra ben igenom snön och foten låstes fast som i ett skruvstäd. Jag tappade balansen och i fallet vreds min fot så illa att fotleden knäcktes. En enorm smärta strålade upp och hela min kropp började skaka. Några föräldrar såg vad som hände och agerade skyndsamt. Det var tydligt att jag brutit foten, så de bar in mig i en bil och så åkte vi till akuten på ortopeden i Mölndal. Det medicinska teamet glömde att ge mig smärtstillande och smärtan var påtaglig, men jag märkte samtidigt att något var på väg att hända i mitt inre. Allt gick långsamt och en frid inom mig började kännas.

När jag låg i sjuksängen och de skulle gipsa foten tittade jag upp i det vita taket och log, jag hade ingen aning om vad det var som hände med mig. Efter många timmar på ortopeden blev jag hemskickad med ett par kryckor. Ingen vän var tillgänglig för att hämta mig, så jag tog en taxi. En vänlig själ till taxichaufför hjälpte mig in på apoteket så att jag kunde köpa smärtstillande till natten.

När jag öppnade dörren till min lägenhet kände jag mig som Göteborgs mest handikappade människa. Jag hade aldrig gått på kryckor tidigare i mitt liv och märkte snabbt hur begränsad jag var med en bruten fot. Dagen efter avbokade jag samtliga inplanerade affärsresor och bestämde mig nu för att jobba hemifrån i några månader. Jag satte mig i min läsfåtölj och bara andades. Då fick jag syn på den bok som kom att förändra mitt liv. Den heter Släpp själen fri och är skriven av Michael A Singer. Jag hade köpt den två veckor tidigare och det var precis som om den hade legat och väntat på mig.

I stillheten och med guidning av orden i boken vecklades jag bokstavligen ut. Jag fick vara med om ett djupgående andligt uppvaknande. Under den inledande fasen, cirka två månader, var jag djupt förälskad i livet. Alla "måsten" hade försvunnit i mig. Nu var det kärlek jag kände och en enorm närvaro. Jag kände också vilken kontakt jag hade med allt: människor, djur och naturen. Det var magiskt. Nästan dagligen rann tårarna från mina kinder. Och tårarna representerade lyckan av att äntligen få vakna upp och inse vad jag var. Jag hade äntligen fått komma hem på riktigt.